Hoppa till sidans innehåll

Segla i hårt väder


I C55 Race-PM som vi skickar till arrangörer när de frågar, och alltid till SM-arrangören,  rekommenderar vi inte att ett race skall startas i medelvind över 12m/s. C55an blir faktiskt ganska svårseglad i mer vind; den är hur stabil som helst på undanvind och man kan lätt segla den i mycket mer vind, men på kryssen blir den svårhanterlig. Dels har den ju inget häckstag så det går inte riktigt att helt blåsa ur storen, dels tar den lätt över sig vatten när sjögången tilltar. Att den inte har något fördäck gör den lättarbetad och perfekt som trygg skolbåt, men det är lätt att ta in några hundra liter vatten om man kommer fel i en våg i hårt väder, eller kanske ännu vanligare missar svallvågor från oväntat håll.

 

Men förutom dessa uppenbara kompromisser från konstruktören så blir den också bredare och halare för rorsman i slagen i hårt väder. Ja den blir nog inte bredare egentligen men det känns så. Det är två blöta meter att slänga sig för rorsman i slaget, medans gasten har båda händerna ”fria”. Åtskilliga rorsmän kan vittna om hur de missade att få något grepp på nya lovarts-railen och att få ned fötterna under banden i slaget. Åtskilliga har också ramlat av (!!) eller ned i brunnen från nya lovarts-railen direkt efter slaget. Befinner man sig då 20 meter från kryssbojen mitt i fältet kan det bli riktigt obehagligt. C55an har den inbyggda egenheten att den klarar inte att segla en meter på egen hand; den lovar direkt om rorsman tappar pinnen.

 

Jag använder själv ett litet trick för att kunna slå med full kontroll i hårt väder: Jag släpper storskotet ca 5-10 cm (beroende på hur tufft det är) och sätter fast det i råttan och släpper sedan skotet helt. Om jag tex ska slå till styrbords bog så tar jag ett kliv över rorkulten och byter hand för förlängaren, vänd framåt så att jag ser hur det går för gasten. Så fort förlängaren är säkert förankrad i vänster hand greppar jag med höger om relingslisten på styrbords sida, och hårt! Jag hänger i högerhanden tills jag sitter ned tryggt och kan få ned fötterna under banden, hela tiden med blicken framåt och försöker hitta ett spår där gasten orkar få hem focken, när den sitter i råttan faller jag ned på kurs fortfarande med storskotet i råttan och slackat sina 5-10 cm. Först när vi båda sitter säker med fötterna under banden skotar jag hem storen fullt igen.

 

Kanske släpper jag någon meter mot en båt som behärskar att slå utan att släppa storen alls, jag har inte riktigt kunna kolla hur andra gör. Men för mig känns det tryggt och kontrollerat.

 

En reflektion om C55ans egenskaper på undanvinden är på sin plats här. 2016 seglade jag SM i en stor kölbåtsklass i ett blåsigt Båstad där det sista racet fick gå igång med byvindar över 15m/s. Jag seglade som fördäckare och insåg fullt ut hur lyxigt det är att få segla C55. Många kölbåtar kan "fastna" på sin egen köl på undanvind. De kan när som helst börja pendla fram och  tillbaka över sin centrumlinje. Det blir vansinnigt otäck att segla, särskilt på fördäck, och det blir mer en kamp om överlevnad än racing. Jag såg en båt pendla okontrollerat åt lovart medan en annan visade hela buken medan den föll av något, det blev ett stort hål under vattenlinjen och den ena var knappt flytande när den bogserades i hamn.

 

C55 saknar helt sådana tendenser, jag har aldrig seglat en mer stabil kölbåt i hård undanvind. Det är bara rent nöje att segla C55 på länsen, aldrig någon rädsla.

Johan Bärring

Uppdaterad: 22 MAJ 2019 17:43 Skribent: Johan Bärring
Epost: Adressen Gömd

Snabbfakta om C55:

Postadress:
C55 Förbundet
c/o Wrande, Almedalsvägen 11
137 70 Dalarö

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info